Insikts grej nummer två!

Igår satt jag å kollade på film med min sambo. Filmen handlade om en missbrukare, och plötsligt insåg jag att det är just vad JAG ÄR! Jag är en jäkla äta-pundare, food-junkey eller MAT MISSBRUKARE kan man kalla det!

Det kan tyckas låta hårt. Men det är ett ärligt faktum.
Mannen i filmen vi såg, var orsak till att några männikor misste livet och massor inklusive han själv, skadades svårt. Det var ett uppvak för honom, och han gjorde sig av med all sprit och droger han hade. Men ett par dagar senare ställdes han inför lite motstånd, och vips så hade han handlat på sig massa alkohol och söp sig redlös igen. Tragiskt nog så kände jag SÅ igen mig.
Fast i mitt fall handlar det om mat som jag vet inte är bra för mig...

Bara minuter innan vi skulle kolla på filmen tex. så hoppade min sambo in i duschen, och jag skulle fixa lite te till oss. Ute i köket satte jag på en gryta vatten, tog fram tepåsar och muggar. Och vips så öppnade jag skafferiet och sökte efter "något gott".  För två år sedan tog jag tag i mon övervikt och gick med hjälp av Xtravaganza ner över 30kg i vikt. Jag är därför mycket väl medveten om vad som gör att jag går upp i vikt, vad jag inte borde äta för ofta. Hur ofta ajg borde äta och hur sent mm. Jag besitter verkligen ALL KUNSKAP om hur min kropp fungerar, och vad som får mig att må bra. Men vad sjutton hjälper det?!?!
Där stod jag med öppen skafferi dörr, ögonen sökte febrilt efter något onyttigt och lätt tillgängligt. Mitt förnuft påminde mig om att jag inte borde äta något mer idag alls, det var ganska sent, och jag hade redan ätit kvällsmat för en knapp timme sedan. Duktigt stängde jag snabbt skåpsdörren.
Vattnet kokade, och jag slog upp det i våra temuggar. Var på jag öppnr kylen för att ta fram mjölk. Innan jag själv hunnit reagera, står jag och hets tuggar imig en bit toblerone. Jag har alltså innan mitt egna förnuft hunnit reagera, slitit fram tobleronen, brutit en bit, moffat in hela i munnen och smält igen kylen igen. Jag lyssnar efter dushen, för att säkerställa att min sambo inte kommer ut och tar mig på bar gärning. Inser att jag glömde ta fram mjölken. Öppnar kylen igen, med munnen full av chokladen motstår jag impulsen att ta en bit till, och konsentrerar mig på mjölken. Ångerfull tar jag tekopparna och går in och sätter mig i soffan och inväntar min sambo. När jag sitter där själv blir jag så arg på mig själv. Varför i hela världen var jag tvungen att ta den där biten?!!! Jag moffade ju i mig den så fort att jag itne äns hann känna vad den smakade och ännu mindre njuta av den. Så vad gjorde den för jädra nytta?!!  Senaste året har jag börjat lägga på mig igen. Jag har gått upp över 10kg av de 30 jag gick ner. JAG HAR KONSTANT ÅNGERS, DÅ JAG ÄR SÅ BESVIKEN PÅ MIG SJÄLV.
Varför låter jag det hända? Hur kan jag förkasta något jag själv kämpat så hårt för och lyckats så bra med??! Varför?!

Så börjar filmen, och just där, just då, i det ögonblicket mannen i filmen av ren dålig självkänsla i ett svagt ögonblick när han tycker att allt går emot honom sveper en ren vodka. Just i DET ögonblicket, känner jag igen EXAKT den känslan han visar oss tittare. Och jag inser det. Jag ÄR en missbrukare. Jag är BEROENDE. SKIT SKIT SKIT!!!! Eller är det bra kanske!? Att jag blir ännu mer medveten?

Efter filmen, går vi och lägger oss, och min sambo säger något i stil med "Hur dum kan man vara som först gör så rätt, och sen genom en enda handling förgör det bra man hunnit åstadkomma. Vilket slöseri på både pengar och enegri, och till vilken nytta?!"
Jag tar åt mig hela meningen, säger godnatt och mår skit. Just så gör ju jag. Jag dedikerade ett halvår av mitt liv till att gå ner i vikt. Jag fokuserade till 1000, motionerade, tränade, åt rätt, gick på gruppmöten och utövade massa mental träning. Det kostade mycket pengar. Jävligt mycket pengar. Men det var värt vart enda öre. Och det funkade! Jag gick ner i vikt, mådde super bra. Kände mig starkare än någonsin.  Om jag ÄNTLIGEN kunde lyckas med detta, det största hindret i mitt liv. Då kunde jag nog lyckas med allt!! Jag kände mig oövervinnerlig! Och nu, två år senare, så håller jag på att förstöra allting. Allt jag jobbat så hårt för, håller på att förgöras. Varför? Hur kan jag bara låta det ske?! Varför?!!! Funderar och ältar ett bra tag innan jag slutligen somnar.

I morse vaknar jag med samma ånger som jag somnade med. Jag mår inte bra. Känner mig ledsen och nedstämd.
Men igår får bli min vändpunkt! Jag tänker INTE BLUNDA mer. Tänker inte stå bredvid och se på hur jag själv förinta mitt välmående, min kropp och min självkänsla. NEJ, nu får det var NOG!
Livet är så mycket mer än vad jag äter! Jag MÅSTE omfokusera helt enkelt!
Eller...nja, helt ENKELT blir det nog inte. Lite i smyg, skulle jag önska att det vore ett annat typ av beroende, som an bara kan "klippa" och aldrig använda igen "bara".
Det känns så mycket svårare att välja bättre, äta mindre och ändå fortsätta äta. Ändå fortsätta och känna smaker. Fortsätta att bli bjuden på allt man inte borde äta.
Men det får nog blir mitt "första" steg. Sluta äta allt det uppenbara felaktiga. Slut med vanligt godis och snacks. Ett litet steg i rätt riktning får bli mitt nya startskott.

27:E OKTOBER 2014                  *Vändpunkten*