Tycker verkligen den slår huvudet mitt i prick!
Dessutom skyller jag inte på barnen. Nä det är deras föräldrars fel!!!
Föräldrar nu tycker dom är så snälla och omtänksamma som överöser sina barn med grejer. Ofta i samband med en komentar typ: "den hade jag velat ha om jag var liten". "En sån ville jag alltid ha". "Tänk, en annan fick aldrig sånna här saker". "Man fick vara glad om man fick något av allt man önskade sig".
Så var det så fel att vi inte fick allt vi pekade på? Var det fel att få spara ihop till det man verkligen ville ha? Var det fel att få önska samma sak tre jular i rad innan föräldrarna ansåg att de kanske var värt att lägga så mycket pengar på en sak trotts allt. Jag tror inte det. Jag tror vi lärde oss massor av detta, utan att våra föräldrar visste om hur bra deras brist på pengar var.
Till och med på tv såg man ju den avspeglingen. Ebba och Didrik tex. Minns ni killen som var så cool, han bodde i ett jätte häftigt lyxigt hus, hade de allra nyaste coolaste leksakerna. ALLA ville vara som han. Men i själva verket var det ju hans pappa som inte hade tid att vara hemma pga. sitt jobb, så han kompenserade upp det genom att muta och köpa allt sonen ville ha. Så såg man på det förr.
Nu är det inte alls så längre. Nu köper ALLA föräldrar allt och lite till till sina barn. Saker kostgar inget idagens samhälle. Man kan köpa på blocket, tredera, ebay, Netto, Lidl. Ja överralt konkurerar allt om billiga saker. Och vi föräldrar går på det med hull och hår. När vi var små fick vi höra "Den e ALLDELES för dyr" "Det har vi inte råd med". Så vi tror nog automatiskt att ha vi råd, så är det inget fel att köpa grejerna.
Men är det såenkelt?
Visst, en dvd film kostar bara någon 100-lapp nu, en mp3 -spelar finns från en knapp hundring. En dator under 2000kr. En surfplatta för under 1000kr. En mobil för 1:-, Eller utan abonnemnag för en femhundring. Leksaker säljs på nätet för noll och ingenting. För en knapp tusen lapp i månaden, kan vi ha köpt en hel livstids ranson av leksaker till våra barn på mindre än ett halvår. Och det har inte stört vår ekonomi överhuvudtaget. Så då är allt frid och fröjd? Barnen är nöjda? Vi har varit snälla föräldrar som barnen älskar och är jätte tacksamma mot?
Nä jag tror inte det är så enkelt. Jag tror vi tar ifrån våra barn något livs viktigt istället. Läran om tålamod, prioritering och längtan. Vi visste att man fick inga leksaker om det inte var jul eller födelsedag. Vi visste att fick man inte det i julklapp fick man börja fundera p åom det var något som var värt att önska sig när man fyllde år istället. Eller om man faktiskt prioriterade något annat hellre innan dess. Man fick lära sig att man inte kunde få allt, och vikten av att önska sig rätt. Man fick lära sig att hantera besvikelsen, när man inte fick den där saken som stod högst upp på önskelistan. Det var tungt och jobiigt då, men man lärde sig hur det fungerade. Och man blev bättre rustad för verkligheten att det inte alltid är så lätt och att det oftast inte blir som man önskar, i alla fall inte med en gång. Ovh om man verkligen vill ha något så fortsätter man önska sig det...
Men dagens barn missar den biten. De får saker mer eller mindre hela tiden, för den var ju faktiskt inte så dyr. Vi köper inte våra barn för att vi inte har tid med dom. Vi köper alla saker bara för att vi kan. OCh om vi kan, varför ska man inte köpa det då??
När det blir jul, så har barnen allt redan, vi får problem att "toppa" julklapparna, mot det där vi köper när man bara går på stan. För vi lever ju fortfarande kvar i en föreställning av hur härlig julen var när man fick det där efterlängtade julklapparna. Fast till skillnad mot nu, så har våra barn inte behövt önska sig någonting under en längre period, så det dom får i julklapp nu, ger inte en sådan WOW-känsla som det gav oss förr om åren. Vi har blåst dem på den där "längtan-känslan" som ger den där "ÄNTLIGEN-VAD LYCKLIG JAG ÄR-känslan". Jupp den får vi skylla på oss själva.
Dessutom blir dom inte så besvikna om de inte får de där sakerna dom har önskat sig. För snart blir det ju julrea, och DÅ är det ju inte så dyrt längre, så då köps det säkert i alla fall. Dessutom, så kanske inte de där sakerna dom önskade sig var något dom VERKLIGEN, verkligen ville ha i alla fall. De var bara något dom önskade sig för önskandets skull. För de har ju redan en hel hög med massa saker som de har fått redan innan.
Så upplever jag att samhället funkar.
Jag vet med mig att jag uppfattar det så här, och jag vet att jag inte vill konsumera på det sättet. Men jag måste erkänna, det ÄR jätte svårt att låta bli att köpa saker till ens barn, när det inte kostar mer.
Och när man ser hur glada de är när de får den där grejen. Och när det var så lätt, och det gav MIG en så härlig känsla av att köpa den och få uppskattningen.
Det man glömmer är att den där glädjen och uppskattningen blir kortare och kortare för varje gång vi köper en ny sak utan att de får sukta. Och så går ju tiden så fort oxå! Det känns som han har tjatat i flera månader om den där grejen. Men oj, det var ju bara några veckor. Ups.
Så plötsligt innan man vet ordet av så har man skapat det där monstret på bilden där uppe, som har allt och ändå inte är nöjd. För de har inte fått den där tillfredsställande känslan uppfylld. Den där känslan vi bestulit dom på, för att vi varit så fokuserade på att tillfredsställa våra egna känslor, som vi får av att ge, och vara snälla föräldrar.
Ja så ser jag på det hela. Och jag försöker verkligen tänka på att inte köpa saker för lätt. Inte gå på alla erbjudanden som lockar och får mig att tänka "de e ju inte alls dyrt". Jag försöker inse att min barn är så små så dom förstår ju inte alls värdet i vad saker kostar. Och oavsett om en sak kostar 10kr bar, och jag köper den, för att den var ju så billig, så det var ju inte så farligt. Så är budskapet som går fram till mina barn bara "hrä får du en sak du vill ha". Har dom dessutom inte trånat eller längtat innan, så är ju inte den saken värd något äns för barnet sen... Lätt fånget, lätt förgånget. Det är nog så sant som det är sagt.
Så för våra barns skull, tror jag vi ska dra in på handlingen, hur lite det än kostar oss, för vi vill ju inte ta ifrån dem de där STORA känslorna som man får av att ha fått tråna efter något länge. Känslan av att vara så nära en sak i en affär och ändå inte få den. Känslan av spänning, när man hoppas av hela sitt hjärta att julklappen verkligen är JUST DEN DÄR SAKEN MAN ÖNSKAR SIG MEST AV ALLT: Och även ibland känslan av att inte få den grejen, känslan av förlust, tomhet och uppgivenhet. Känslan som är så hemsk att se, men som hjälper till att göra det där nästa ögonblicket när man födelsedagen efter FÅR saken i alla fall, till en WOW-känsla som sitter i lääääääääääääääänge!!!!!!
Så var inte så snabba med att köpa allt till era barn. Låt dem få uppleva känslorna det för med sig att längta efter saker. Och spara ihop till det själv. För det blir ju minst lika mycket WOW-känsla när man efter lång tids sparande, går in i en affär och köper den där efterlängtade saken. Obetalbara känslor.
Men det är bara MINA TANKAR och MINA ÅSIKTER...
Hur tänker du??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar