Oh my!

Alla dessa val gör en så utmattad.
Eller det kanske bara gäller mig?

Nåväl, val måste man ju ändå göra. Oftast mindre viktiga beslut, men ibland livsavgörande.

Just nu står jag inför tre större val.
1) Vilken skola vill jag att min son ska börja på nästa höst?
2) Hur ska jag satsa för nästa Subway butik.
3) Hur ska jag planera upp min vardag.

Val nr.1, är ju så otroligt viktigt i min värld.
Så många olika anledningar och skäl att jag blir tokig bara jag tänker på det. Dels så ska ju skolans vison, profil och upplägg passa in på Villes personlighet. Han är en kille med vissa svårigheter och massor av ideer, som jag själv känner att man bör hantera på rätt sätt, för att det inte ska bli några problem i framtiden. I dagsläget ÄR det inga problem, men med fel skola, fel tankesätt och fel hantering, så kan det mycket väl BLI problem av det. Eller inte, ..... vem vet, och vem vågar chansa att inte göra ett aktivt val i att hjälpa att få de bästa förutsättningarna?
Samtidigt som jag tror att jag vet vilken skola som skulle passa hans personlighet bäst, så kommer nästa grej in i bilden, vänner. Att börja i skolan innebär ju att man får skolkompisar, som man om man har tur, klaffar jätte bra med och vill leka massor med. Har vi då valt en skola för långt bort, så blir det ju mer komplicerat att få till lektillfällen. Och möjligheten att ta sällskap till skolan försvinner. Och när jag var liten var promenaden hem från skolan det roligaste på hela dagen ibland. Att gå den 15minuters sträckan jag hade till skolan, tog på hemvägen allt som oftast över två timmar! Man hängde kvar utanför skolan och snackade med alla kompisar. Man gungade och höll varandra sällskap tills man blev hämtad, om man nu skulle bli det. Sedan gick man sakta hem och pratade om alla livsviktiga saker. Allt som hänt under dagen och alla känsolr man hade. Man stannade och blockade blommor, nötter, bär, kottar, ja allt möjligt som man hittade på vägen. Det var alltid ett äventyr att gå hem. Och ibland gick man förbi de där kola gängen, och då fick man en dos av rädsla och lite mod. Eller så gick man en omväg. Ja den biten är något JAG skulle önska att mina barn fick uppleva oxå..
Om vi sätter dem på en skola där vi måste skjutsa dom både dit och hem, så försvinner ju den möjligheten. Dessutom binder vi ju upp oss själva att alltid hämta och lämna. När jag blev över 10år, så fick jag ha egen nyckel, och kunde gå hem själv, även om mamma kom hem två timmar senare. Den känslan var ju så härlig. Man kände sig så stor!
Och dessutom så blir det ju näst intill självklart att Jessi ska gå på samma skola som Ville. Och om vi då väljer en skola som passar Villes personliget, så är det sannolikt inte så att den passar Jessi. Deras personligheter är så otrolikt olika. Och om jag tänker på henne, så tror jag att jag vet vilken skola som skulle passa henne bäst, och det är inte samma som för Ville...
Och när hon väl bli några år äldre, så kanske hon finner massa vänner på området, som gör att man vill att hon ska gå på den skolan som de ska gå i.
När det gäller Ville känns inte det som ett behov. Han är inte så tajt med någon längre, och dessutom går alla redan idag på olika skolor...
Sedan innebär ju inte vårt val att han får börja på just den skolan heller, för det är ju kö och sånt och vi är säkert ute i sista minuten nu redan. *skumt*
Hur kan folk sätta sina barn i kö till en skola innan de äns vet vilken personlighet eller vilka behov deras barn kommer ha.
Tänk, visst var det enklare förr, när man per automatik tillhörde en viss skola och alla var tvungna att gå där, tills motsatsen var bevisad, det funkar inte, eleven har ett annat behov som vi inte klarar av att tillgodose, kanske vore bättre med en förflyttning till en annan skola. PUNKT.
Jag säger inte att det var BÄTTRE förr, men vist sjutton var det ENKLARE!!!

Val nummer 2, är jobbigt för det är inte så påtagligt, det är mer abstrakta val som blir till verkliga val så småningom. Hur ska jag leta aktivt efter ny lokal? vad vill jag ha, vart och när??
Vilka krav har jag, vilka hyror och vilka lägen? Hur bråttom är det, och av vilken anledning?
Det handlar så mycket om HUR jag vill välja SEN. Och NÄR är sen?

Val nr.3 hänger lite ihop med val nr.2.
Hur ska jag aktivt arbeta med val nr.2. Hur ska jag lägga upp driften och skötslen av Subway nu. Och hur ska jag jobba. Ska jag ändra mina tider, ändra dagis tiderna? Ledig en dag i veckan om det går? Börja senare? Sluta tidigare? När ska jag få in träningen? När ska jag få in egentid? Familjetid? 1-1 tid med barnen? 1-1 tid med Henke? Ta hand om hemmet? När Hur varför???

OMG min hjärna explodera. Och då är detta långt ifrån allt! Utöver dessa tre "BIG DEAL" grejerna, så pockar massa annat småtjafs på min uppmärksamhet. Små små saker på jobbet som måste bli gjort. I stil med, ny lapp till bröden (den gamla är sunkig trasig och handskriven). En nessesär måste inhandlas till sjukartiklar på personaltoaletten. Hur vill jag lägga upp alla to-do sakerna på jobbet framöver. Hur ska de fördelas? Ska någon ha särskillt ansvar om en viss sak? Vad ska jag ta upp på nästa personal möte och vilket upplägg ska jag ha? Vad ska jag bjuda på ? Vad vill jag få ut av mötet/uppnå med mötet? Hur ska jag organisera det bättre i förrådet på jobbet? Vilka dagar ska jag göra vad? Strukturera mitt arbete på vilket sätt?
Alla dessa små tankar ploppar upp flera gånger om dagen då å då. Och i samma sekund som jag börjar fundera på detta, så dyker alla hem tankar upp. Vilken kamin ska vi välja? NÄR ska vi hinna åka å tittta på kamin i butik? Hinner vi måla ikväll? Barnen måste bada. Vi har ca.60min kvar att titta på filmen vi pausade i söndags, udra om vi kan kika på den ikväll? Bilens ljuslyktor behöver poleras. En lampa fram e sönder. Borde åka förbi preem o fixa det. Måste handla. Vad ska vi laga för middag idag? Vad trött jag är, borde gå å lägga mig innan nio ikväll. Kalas på lördag. Present klart? Uteserveringen på jobbet ska bort innan den sista. Borde fixa det i helgen oxå. Mamma ska operera bort sina bröst. Det ordnar sig nog. Jag behöver dammsuga kontoret. Får inte glömma ta hem min kaffemaskin igen! Å jag vill få klart mitt nya pysselrum! Jag vill grjea, vara kreativ och få skapa!
Oj klockan är mycket, min lunch e slut för över fem minuter sedan. Måste fortsätta jobba. Hur ska vi ha öppet jul och nyår? Nyår! Jag måste ringa Linda! ÅÅÅåå vill hem till dom å dricka kaffe å bara prata en massa. Å vad jag saknar Linda. Suck jag har inga vänner. Har inte tid å ha vänner. Tragiskt.
Men jag trivs ju till större delen med mitt liv.  Visst, vissa saker vill man alltid ha bättre. Och MER TID! Det vill jag alltid ha! Hade jag haft ca.48 timmar på ett dygn, och man fortfarande bara jobbar 8timmar och sover 7, så hade jag hunnit med allt annat utan problem, och mitt liv hade varait FANTASTISKT!!!!!
Men nu är det ju dessvärre så rättvist att ALLA ha 24timmar på ett dygn. Fattig som rik, ung som gammal, dygnet särbehandlar inte, ALLA får 24timmar var.
Sen är det ju upp till var och en att förvalta de där timmarna och prioritera rätt.
Prioritera var det ja...jobba kanske. ;-)

Vad hinner du med i ditt liv? Är du nöjd?