Tankar om... Karriär

Karriär, beslut, liv...Vad händer egentligen???!

Sedan drygt ett år tillbax har jag känt att jag inte riktigt är 100 på vad jag vill med mitt liv. En del av mig, vill vara hemma massor med barnen. En del vill hellre jobba. En del vill jobba vidare med Subway öppna fler butiker. En del vill sälja och göra något annat. En del vill jobba MASSOR och tjäna massor. En del skiter fullt i pengarna och vill bara jobba så jag klara mig. En del vill göra något själv, starta nytt företag på EGENHAND och utmana mig själv. En del känner en trygghet i att vara delägare.

Tycker ni jag är kluven?? NÄ INTE ALLS!!! ;-)

Senaste månaderna, sedan jul typ, har dessa frågor pockat mer och mer på min uppmärksamhet. Min "Karriär" har börjat ta stor del av tankeverksamheten om dagarna.
Jag har bollat senarios fram och tillbax. Gjort listor FÖR och EMOT och försökt komma underfull med mig själv.
Vad är viktigt, pengar, självkänsla, ansvar mm. ??
Vad vill jag, och hur ska jag klara mig?

I övrigt i mitt liv, är allt skitbra nu när Henke är hemma pappaledig, och jag jobbar. Jag känner mig avslappnad, fokuserad och säker på det jag GÖR. Kanske just e därför som jag börja känna att jag har en grundtrygghet som gör att jag vågar ifrågasätta min arbetssituation..

Så för någon vecka eller två sedan kom jag fram till hur jag TROLIGTVIS ville ha det, men tänkte att jag skulle jobba dessa två månaderna först, så jag kommer in i det, det är ju lätt att föreställa sig jobbet på ett sätt efter att ha varit mamma ledig i ett år typ... Och sen efter dessa två månader utvärdera och fundera lite på om mitt beslut står kvar. Och i så fall använda sommaren till att besluta mig till 100%. Å sen börja jobba som vanligt igen i Sep med allt vad det i så fall skulle innebära... Så var planen.

Men igår kastades allt upp i luften och blev super rörigt igen.
Varför? Vad händer??
Kan det verkligen hända hur mycket som helst??? Min syster (delägare) har ända sedan vi drog igång Subway råkat ut för värre och värre saker i sitt privat liv, så nu vet jag verken ut eller in alls. Mitt beslut påverkar ju nämligen henne i allra högsta grad. OCh jag menar, hur mycket klarar en människa av i livet???!!
Så nu tampas jag med velandet, -Tänka p mig själv/-Tänka på henne. Kortsiktigt tänker jag självklart på henne!! Men hur länge håller det... och i vilken utsträckning?

Jag som nyss var så besluten å säker..eller åtminstonne kände det så.
Nu får man börja om i vägandet och tankearbetet.

Men så är väl livet. Man ska sättas på ptov, utmans och tvingas att ta tag och ansvar över sitt liv. Bara att gilla läget och göra det bästa av det antar jag.

Ha det bäst flodhäst!

ps.
Min nya affimation är förresten "Jag är värdefull och förtjänar därför att ta hand om mig själv minst 30min om dagen"

Och mitt nya motto är : "Ta ansvar över ditt eget liv".


:-D