Tankar om... Dåligt samvete

Vad ger dig dåligt samvete?
Jag kom att tänka på det när jag stod och diskade i dag... Vad är det egentligen som ger MIG dåligt samvete? VEM ger mig dåligt samvete???

Det första som ploppade upp i mitt huvud var "Att inte gjort det som Henke förväntar sig att jag ska ha gjort". Och om sanningen ska fram så är det nog inte ens Henke som förväntar sig att jag ska ha gjort diverse saker, utan JAG som VILL ha gjort saker innan han kommer hem. För att annars INBILLAR jag mig att HAN tycker sämre om mig... Alltså är det inte Henke som ger mig dåligtsamvete, utan JAG själv som ålagt mig dessa "måsten" för "hans skull"!!?! Snacka om idiotiskt tänkande va!?! *himlar med ögonen*

När jag sen började fundera på det, så insåg jag snabbt att det är mina egna krav på mig själv som är boven i dramat mest hela tiden, men jag "skyller ifrån mig det på andra". Förstår ni?
Jag är ju en modern kvinna, så självklart gör jag ju allt "FÖR MIN EGEN SKULL" och inte för andras. Jag sminkar mig självklart för att JAG vill känna mig fin och pigg, inte för vad andra tycker osv..*Host B-U-L-L-S-H-I-T host host*

Vem försöker man övertyga egentligen? Sig själv? Antar det.. Visst, lite sanning ligger det kanske i de orden; FÖR MIN EGEN SKULL. Men det är långt ifrån hela sanningen. För hade det varit för mig själv så hade jag väl sminkat mig även efter att jag duschat på kvällen, och inte 30min innan man ska iväg någonstans. Eller??! Så är det ju egentligen med det dåliga samvetet. Man sätter upp egna "MÅSTEN" som ger en dåligt samvete. Man VILL så GÄRNA vara en viss person. Man vill bli BEDÖMD på ett visst sätt, och därför kommer alla dessa MÅSTEN som är till för att bibehålla den bilden av sig själv, utåt. Sen övertygar man plötsligt sig själv att man inte är så YTLIG, utan att alla måsten är GENUINT för andras skull, eller för sin EGEN skull, inte alls för att man vill uppfattas som en viss person, och gör allt för att bli det, nope inte är det så. INTE för att man faktiskt bryr sig om vad andra tycker å tänker om en. OOoo Nej nej! Nä sååå lätt påverkad är INTE jag inte... Nä nä nä.. Jag gör det för att jag ska må bra inombords. JA VISST, för att du MÅR BRA INOMBORDS NÄR DU GÖR ALLA MÅSTEN SOM DU SKAPAT FÖR ATT ANDRA SKA UPPFATTA DIG PÅ JUST DET SÄTTET DU VILL BLI UPPFATTAD. Så för din egenskull är i själva verket samma sak som för att andra ska TYCKA PÅ DET VISET om just dig.

Tycker ni jag har fel?

Visst, fine..kanske det har gått så långt att det blivit ett MÅSTE för att må bra. Men måstet har i alla fall med största sannolikhet skapats av ett dåligt samvete av att inte "leva upp" till någon annans förväntningar. Och i själva verket kanske inte ens "den andre" hade dessa förväntningarna på dig överhuvud taget, kanske är det bara dina egna hjärnspöken och tankar som fått dig att tro att det är så.
Tänk efter själva på vad ni får dåligt samvete av. Och för vem ni får det dåliga samvetet..vem har egentligen planterat den plantan där? DU själv, eller hur??

Nu menar inte jag att dåligt samvete bara är till ondo. Nä tvärt om!
I mångt och mycket är det säkert det där dåliga samvetet som får oss att vilja prestera liiiiiite bättre, vara liiiiite duktigar osv. Och det är väl JÄTTE BRA!!!!
Det farliga är när man slutar älska sig själv, och känner sig värdelös. För att man hela tiden plågas av sitt dåliga samvete, och hela tiden känner sig misslyckad. När alla MÅSTEN hopar sig över en och kväver en. När man ger upp alla försök till ansträngning, för att det inte längre känns som det är någon ide, jag kan inte i alla fall... Då är det FARLIGT med att ha DÅLIGT SAMVETE.
Otäckt när man då rannsakar sig själv, och finner att det är ens egna förvrängda antaganden som gör att man kvävs. Är vi sadister funderar jag då. Vill vi plåga oss själva? Tror vi att man bli lyckligare om man är sitt bästa jag jämt och ständigt? Måste man alltid ta det till det yttersta? Känner vi oss i själva verket någonsin riktigt NÖJDA, STOLTA och DUKTIGA? Är det när man får beröm av någon? Fast det är ju faktiskt jätte svårt att ta till sig, beröm. Ett MÅSTE är enkelt att ta fasta på, ett BERÖM tar lång lååång tid att ta in. Var finns balansen egentligen?!! Varför bygger vi upp alla dessa MÅSTEN som ger oss dåligt samvete? Som i sin tur, om man har otur, gör att man i slutändan mår SKIT och inte orkar mer. Varför är vi så KOMPLICERADE??

Jag intalar mig att jag inte får inte dåligt samvete av att inte ha det snyggt och städat hemma, för så långt har jag insett att jag HINNER inte med allt. Och jag prioriterar annat. Visst. Men ändå, kommer samvetet, den dåliga sorten smygandes i vissa lägen..."Visst BORDE jag kunna hinna med det oxå. Alla andra hinner ju med att ha sina hem i tipp topp skick, kanske kan jag göra något annorlunda". Så går en mängd energi till att överlägga i mitt huvud hur jag antagligen prioriterar fel i livet. Oftast kommer jag till insikt, att jag prioriterar å som jag VILL ha det... eller?? Så fort kvällen kommer så kommer mitt dåliga samvete krypande, igen..."har jag gjort något "onödigt" idag, då jag faktiskt hade kunnat hinna damma istället?"... "Nu glömde jag klippa Villes tånaglar, MÅSTE komma ihåg å göra det i morgon." "Fick jag inte tid till att göra jobbschemat idag, MÅSTE hinna det i morgon, vad tänker syrran annars, "jag som är hemma hela dagarna"", "Usch vilka tjocka armar jag har, se hur armen flyter ut över hela kudden, MÅSTE ta tag i mig själv en gång för alla", " I morgon MÅSTE jag göra....." Och så somnar man med tankarna på alla MÅSTEN som man skapat. *suck*

Och på morgonen när man vaknar så börjas det med en gång.. "Idag MÅSTE jag...." Sen kommer både det ena och det andra i vägen under dagen. Så kommer kvällen, och man har ÄNNU sämre samvete för allt man inte fick gjort. Usch vilken värdelös människa man är. Hur många glömmer klippa sin sons tånaglar i en hel vecka???!!! Undra vad de säger på dagis? Usch, nu är jag en dålig mamma... "I morgon MÅSTE JAG VERKLIGEN...." Ett on going TANKE KRIG med mitt DÅLIGA SAMVETE. Undra vem som vinner???

JA JAG VET JAG ÄR SINNES SOM TÄNKER PÅ DETTA!

I skrivandets stund, hör jag Henke står och diska, och med ens knyter sig hela magen. Nu har jag suttit här och skrivit massa ONÖDIGT, jag borde ha diskat istället ju, nu fick han ställa sig och göra det. Nu tycker han nog jag är oansvarig, som struntade i disken å satte mig vid datorn istället... *nedstämdheten kommer antågandes* Nästa gång MÅSTE jag kolla att jag har diskat INNAN jag sätter mig vid datorn...

HAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHA JAG ÄR SJUKLIGT TÄNKANDE!!


Är jag helt ensam om att tänka så här?!
*nyfiken*