Inte till vilket pris som helst...

..tänker jag amma.
Idag kom "tecknet". Eller rättare sagt, jag sökte upp det.
Tog med barnen in till stan idag, och fick ett infall att smita in på Trossö BVC och väga Jessi. Väl där visar det sig att hon väger precis lika mycket som sist jag var där i tisdags och vägde. Helvete oxå. Hon har alltså bara gått upp 40g på 10dagar, MED kläder och blöja på ska tilläggas!
Känner att gråten är nära, men samlar ihop mig å tar med Ville på sitt livs första Glassiären besök.
Tankarna malde hela tiden. Jag hoppades ju ändå att jag skulle få se en rejäl viktökning när jag gick dit. Anade aldrig att den skulle vara SÅ LITEN! (Ökningen alltså)

Innan vi körde hem så blev det ett stopp i Hoglands Park. Och medan Ville lekte så ringde jag vårt BVC, och frågade om jag kunde få komma och "akut väga". Vilket givetvis gick bra, fast min bvc sköterska inte var där. Kom dit, klädde av henne helt och vägde. Fick en chock!! Hon har gått ner 130g under dessa 10dagar!!!! HJÄLP!! Kändes som någon hällde en hink vatten över mig. 130g! Hur kan hon då vara så pigg å go och glad?! Sköterskan som hjälpte mig tittade förvånat, och sa det samma, "Hon ser ju så med och vaken och glad ut, kanske bäst doktorn få kika på henne". Mitt hjärta slog snabbt nu. Vad har jag gjort?! Jag ville så gärna amma, att jag slutade ge henne ersättning, och istället får hon inte i sig tillräckligt! HELVETES SKIT OXÅ!!!
Doktotn var snäll och tog sig tid till oss mitt emellan två pasienter. Han undersökte henne, konstaterade att hon var stark och vaken, skrattade när kan klämde henne på magen, och följde honom med blicken samtidigt som hon jollrade, inget fel på henne alls. Men han tyckte jag skulle börja med ersättning igen. Jag frågade om det inte är så att ALLA KAN amma då? Jo svarade han, alla med rätt förutsättningar kan amma (bröst och mjölkgångar mm). Kände hur tårarna brann bakom ögonlocken. Han tittade på mig, och frågade "Vill du verkligen amma då?". Jag nickade och sa att jag under de senaste tre dagarna t.om. ammat henne varje timme vare sig hon visat tecken eller inte. Då sa han att han tyckte jag skulle fortsätta så till måndag då jag har nästa BVC tid, och strunta i ersättning, eftersom hon verkligen inte verkar medtagen på något vis, så skadar det inte att kämpa en vecka till och hoppas på att det vänder.
Så det va vad vi konstaterade innan vi tackade och gick.

Väl hemma, satte jag mig i soffan och ammade igen. Kände hur uppgivenheten hade kommit över mig. Och jag tänkte på hur veckan skulle vara fram till måndag. Den hade kantats av ännu mer oro och undran om hon går ner 100g till, eller ökar. Och jag insåg att NU GER JAG UPP PUNKT.

Gick upp och gjorde 150ml ersättning, och hon åt 140.. Försökte tänka att jag gjorde det rätta nu. Men innombords brände en känsla av otillräcklighet och egoism. *suck* Känner att jag bara måste få lipa en rejäl skvätt för att detta ska släppa...
Visst kommer jag att fortsätta amma, men nu blir det inte för att mätta henne, utan för att lätta trycket i mina bröst och för att kanske tillföra lite antikroppar för imunförsvaret... Och för att det är mysigt såklart! Får väl hoppas att det inte sinar allt för fort nu bara. Ska minst amma morgon och kväll, och nattetid av bekvämlighet. :-) Under dagen kommer vi ge henne ersättning var 4:e timme, å vill hon ha mer där emellan, så ammar jag. Så får vi väl hoppas att hon börjar lägga på sig rejält.

Kunde inte för mitt liv föreställa mig att det skulle vara så bekymmersamt att amma. Jag som ansåg mig veta vad jag gjorde för fel med Ville, och nu när jag ändrade på det, skulle ju aamningen fungera som en dans på rosor. Men nope..inte det inte...

Få väl glädjas åt massa annat istället nu då. Nu kan jag komma hemmifrån helt på egenhand om jag vill. Kan gå på bio eller åka och handla eller vad fasen som helst. Jag kan dricka lite om jag känner för det.. Jag kan få sova en hel natt på en helg. Jag kan få egentid, dusha i lugn och ro, ja vad som helst egentligen!
Så detta blir ett avstamps inlägg, inget mer om amning här hoppas jag.

Ha det nu gott, och godnatt på er!