Men denna gången VILL jag amma. Alltså det är inget tvång, men en önskan, en vilja en dröm. Det är antagligen mitt sista barn, och jag skulle så gärna vilja uppleva den där stressfria harmoniska amningsstunderna. Vissa dagar har jag massor av sådana stunder. Medans andra dagar kretsar kring tvivel. *suck* Det är fasen ett fördärv att kunna läsa om allt på internet. Att kunna få så mycket fakta ch information om saker och ting. I alla fall i vissa lägen. För när det tex gäller amningen, så tror jag det hadde gått mycket bättre om man inte haft någon kunskap om det alls, utan bara antagit att man lägger barnet vid bröstet och ammar så ofta det skriker, punkt. Och sen på BVC hade man fått se hur mycket vikten hade ökat och fått lite information där sen om hur man går vidare, rättar till o så.
Istället sitter jag här och analysera hela dagarna.
Om hon är vaken och vill äta stup i kvarten så blir jag nervös över att jag inte har tillräckligt...
Om hon sover mer än en timme blir jag nervös att hon inte får tillräckligt för att orka vara vaken...
Om hon äter kortare tid än 10minuter på ett bröst undrar jag genast om hon får i sig av den fetare mjölken...
Om hon äter längre än 20minuter på ett bröst känns det som jag inte har någon mjölk och hon bara snuttar...och då blir jag orolig över hur lite mjölk jag verkligen har egentligen...
Varje gång hon ska ta bröstet tvekar jag över om hon fått rätt grepp..
När hon bajsar lite grönare blir jag nästan övertygad om att hon inte äter som hon ska, att hon äter för kort stund å bara få i sig "törst-släckar-mjölken".
När hon sover mer än tre timmar på natten, börjar jag oroar mig för att min mjölk ska sina.
När jag försöker väcka henne för att amma på natten och hon inte vaknar till alls för att orka suga, så funderar jag genast över ifall hon är "hängig".
Allt jag önskar mig är ett tecken som kan övertyga mig om att allt är som det ska! Att det fungerar fint med amningen och att jag kan förlita mig på den helt och fullt. Snälla snälla snälla ge mig ett sånt tecken!!!
Det verkar ju liksom inte räcka med att hon är pigg och glad, är vaken nästan jämt, jollrar och skrattar och älskar att stå. Inte heller att hon tar bröstet när jag erbjuder det, äter ganska exakt 7min på första bröstet släpper och vill ha mer, äter 5minuter till och somnar...
Sover bara tills jag lägger ner henne, då vaknar hon och ligger och jollrar en stund medans hon tittar på sina leksaker, sen vill hon ha sällskap.
Visst verkar hon nöjd?! Men varför kan jag inte förmå mig att lite på det då?!!?!?! Blir så jävla arg på mig själv rent ut sagt!!! *Grrrrr*
Pumpar med en handpump, ny från Mendela(eller vad det heter), får på sin höjd ut 50ml på bägge brösten på morgonen.. Vad säger det, inget...*suck*
Stannade till på ett bvc i stan och vägde Jessi, ammade där och vägde sen igen. Hon hade då ökat 85g...vad säger det..inget. *suck*
Köpte en hushållsvåg (hade ingen innan så jag har tänkt köpa en ändå), som visade 1g intervaller och gick upp till 5kg. Vägde henne och den visar mindre än när vi vägde på bvc sist. Dessutom skiftar den rejält nästan 100g utan att riktigt stanna, eftersom hon inte är stilla speciellt mycket...vad säger det...inget. *suck*
Kan jag inte bara få veta om amningen fungerar eller ej. Svart på vitt liksom, så jag kan släppa alla störiga tanakr.
Vet ni hur lite jag tänker på annat dessa dagar? Glömmer liksom bort allt. Amning hit och amning dit. Stackars Henke får lyssna på alla mina teorier hit å dit. Ena dagen tror jag att det funkar pga. ditt å datt. För att dagaen efter så tror jag det är kört.. Galen panna, japp det är jag!
Men nä nu ska jagge er en ny bild på vår lilla dotter. Och en fin bild på vår spindelmannen tokiga son. *ler*
Ha en bra sensommar på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar