Varför bloggar jag egentligen?
Fick en tankeställare här om dagen, och har efter det verkligen försökt komma på orsaken till att jag bloggar....
Jag vet att jag bloggar för min egen skull, men det är faktiskt inte helt ärligt. Jag tror att mitt ego behöver en boost, och hoppas väl på ngt skumt sätt att vetskapen om att det finns folk som läser här ska ge mig den kicken å boosta min självkänsla eller ngt. För ärligt talat, om jag bara hade skrivit för min egen skull, så hade jag nog haft en helt låst blogg utan åt kommlighet för andra.
Men en stor del av mig har ngt skumt exbitionist behov. Så det är väl mina "minuter of fame" antar jag. Jag VILL att andra ska läsa. Jag vill att andra ska VILJA läsa. Jag vill att det ska vara underhållande och intressant så man läser IGEN och igen och igen.
Så även om jag till STÖRSTA del skriver för min egenskull, så tror jag att delen att vilja vara "intressant" blivit större och STÖRRE.
Ett tag funderade jag på att skapa en helt ny blogg, och vara ANONYM. För så skulle man kunna skriva precis hur som helst. Nu måste man ju trotts allt tänka vad man skriver, för man vet ju inte vem som läser. Och man vill ju inte stöta sig med ngn, eller trampa in på ngt känsligt ämne i onödan.
Så jag känner mig ändå rätt begränsad i mitt bloggande, eftersom alla vet vem jag är och vad jag gör.
Tänk er att ni läste om en tjej som skrev mer detaljerat om känslor och vardagen, men ni hade inte den blekaste aning om VEM hon egentligen är. Visst skulle det vara kul. Eller? Men vad lägger man då ut för bilder? Ska man behöva tänka på vad man lägger ut, för annars lägger väl folk ihop ett å ett, å sen vet alla ändå att det är jag som bloggar.
Ha ha ha, vilka funderingar jag har va?!
Jag vet, universums viktigaste tankar är PRECIS vad jag har! HA HA AH, NOT!
Nä nu ska jag fortsätta vara alldeles alldaglig och tråkig, och bara skriva att idag har jag jobbat och haft möte med revisorn.
Nästa vecka tar vi över bokföringen själva. Ska bli intressant. Jag känner att jag kammar hem fler och felr vuxenpoäng. Usch, snart är jag ju pa
pensionär för guds skull!
Dags att göra lite wild and crayzy saker, så man får lite poängavdrag! *fniss*
Imorgon kanske...
Hittade förresten, denna DigiLo på mig när jag väntade Ville. Jisses vad jag älskade att vara gravid. Har aldrig känt mig så hemma i mig själv som jag gjorde under de månaderna. Undra om en andra graviditet skulle kännas lika dant. Det får man kanske veta i framtiden.. *Spännande*
*vink* *vink*
Fick en tankeställare här om dagen, och har efter det verkligen försökt komma på orsaken till att jag bloggar....
Jag vet att jag bloggar för min egen skull, men det är faktiskt inte helt ärligt. Jag tror att mitt ego behöver en boost, och hoppas väl på ngt skumt sätt att vetskapen om att det finns folk som läser här ska ge mig den kicken å boosta min självkänsla eller ngt. För ärligt talat, om jag bara hade skrivit för min egen skull, så hade jag nog haft en helt låst blogg utan åt kommlighet för andra.
Men en stor del av mig har ngt skumt exbitionist behov. Så det är väl mina "minuter of fame" antar jag. Jag VILL att andra ska läsa. Jag vill att andra ska VILJA läsa. Jag vill att det ska vara underhållande och intressant så man läser IGEN och igen och igen.
Så även om jag till STÖRSTA del skriver för min egenskull, så tror jag att delen att vilja vara "intressant" blivit större och STÖRRE.
Ett tag funderade jag på att skapa en helt ny blogg, och vara ANONYM. För så skulle man kunna skriva precis hur som helst. Nu måste man ju trotts allt tänka vad man skriver, för man vet ju inte vem som läser. Och man vill ju inte stöta sig med ngn, eller trampa in på ngt känsligt ämne i onödan.
Så jag känner mig ändå rätt begränsad i mitt bloggande, eftersom alla vet vem jag är och vad jag gör.
Tänk er att ni läste om en tjej som skrev mer detaljerat om känslor och vardagen, men ni hade inte den blekaste aning om VEM hon egentligen är. Visst skulle det vara kul. Eller? Men vad lägger man då ut för bilder? Ska man behöva tänka på vad man lägger ut, för annars lägger väl folk ihop ett å ett, å sen vet alla ändå att det är jag som bloggar.
Ha ha ha, vilka funderingar jag har va?!
Jag vet, universums viktigaste tankar är PRECIS vad jag har! HA HA AH, NOT!
Nä nu ska jag fortsätta vara alldeles alldaglig och tråkig, och bara skriva att idag har jag jobbat och haft möte med revisorn.
Nästa vecka tar vi över bokföringen själva. Ska bli intressant. Jag känner att jag kammar hem fler och felr vuxenpoäng. Usch, snart är jag ju pa
pensionär för guds skull!
Dags att göra lite wild and crayzy saker, så man får lite poängavdrag! *fniss*
Imorgon kanske...
Hittade förresten, denna DigiLo på mig när jag väntade Ville. Jisses vad jag älskade att vara gravid. Har aldrig känt mig så hemma i mig själv som jag gjorde under de månaderna. Undra om en andra graviditet skulle kännas lika dant. Det får man kanske veta i framtiden.. *Spännande*
*vink* *vink*
men gud vad sjukt! jag har gått i preciiiiis samma tankar. har inte bloggat på ett par dagar nu för jag fick ngn ingivelse att jag bara skulle sluta. men kommer på mig själv med att sakna det. och det är sant som du skriver. nånstans vill man ju att folk ska läsa och typ tycka att "vilket fantastiskt liv hon har." nämen du förstår hur jag menar... har också tänkt tanken att låsa men då får man nog inte den där kicken av att inte veta vilka som läser. och att vara anonym har jag också funderat på. för många gånger håller jag igen, vill skriva mer personligt men vågar inte för att släktingar, grannar, arbetskamrater läser.
SvaraRaderaunderbar digilo. längtar till nästa (?) barn när jag ser den hihi
kramar!!!
Ha ha ha! Ja jag vet, man vill kunna vara mycket mer personlig i sina inlägg egentligen. Så anonym hade varit det ultimata, om det inte är för krabbigt. Ja vem längtar inte efter "nästa"?! ;-) Men du har i alla fall en liiiiiten en månad till *ler*.
SvaraRadera