Är på jobbet, och skulle precis stänga ner datorn för dagen. När jag kom på att jag lika gärna kunde passa på å göra ett inlägg här ifrån i lugn och ro. *ler*
Dagen har gått tok-fort idag!
Uppenbarligen mindre god mat i skolorna idag, för vi har haft fullt med skolungdomar under lunchen. Roligt! Och det känns helt ok att dom äter lunch här. De flesta väljer i alla fall sallad, gurka och tomat i sin sub, och kyckling, så lite vettigt får dom ju i sig.
Nackdelen är nog all läsk dom dricker. Snacka om att man verkligen blivit mamma!
För tre år sedan hade jag skitit fullständigt i vad ungdomarna sätter i sig.
Blir man verkligen så skadad när man blir mamma? Eller är det bara jag?
NU för tiden ser jag allt ur en förälders synvinkel när det kommer till barn. *kliar mig i huvidet* Gör ni andra det oxå? Jag menar om ni ser ett barn som gör något, tänker ni er oxå in hur det barnet mamma eller pappa måste tänka/tycka/resonera. Det gör jag alltid numera.
Ser man ett barn som röker i parken tänker jag lätt: "Stackars föräldrar som inte anar att deras barn tjuvröker..dom skulle bara veta. Eller vet dom kanske, men inte bryr sig? Hmm..undra hur jag skulle tackla det om det var mitt barn? Skulle jag komma på det eller äns misstänka det?" Och iväg har mina tankar farit. Ha ha ha.
Eller när något mindre barn kommer in å köper macka och vill ha i stort sett alla grönsaker på OCH dressin, då tänker jag: "Imponerande, vilka bra föräldrar det barnet måste ha, som har lärt det äta allt! Dom måste vara stolta".
Eller omvänt, när det kommer ett barn med sin förälder och köper en macka och bara vill ha typ kyckling på. INGA grönmskaer INGEN ost och INGEN dressing. Och föräldern säger ingenting. Då blir man lite paff faktiskt och genast tänker jag igen: "Undra om dom lagar olika maträtter vid middagen hemma, en till barnet och en till sig själva? Eller äter kanske barnet aldrig allt som serveras utan bara ska ha typ potatisen? Undrar om dom uppmuntrar till att prova eller om barnet bara totalvägrar och är envis. Hade jag gett upp om Ville hade vägrat äta. Eller hade jag "tvingat" att smaka åtminstone lite? Hmm... undrar om man blir orolig som förälder när ens barn inte äter allsidigt?" Å vips så har mina tankar spårat ur. Hi hi hi.. Ni märker väl att jag TÄNKER på tok för mycket va!? *fniss*
Nej nu ska jag slå ihop datorn, plocka iordning efter mig, och snart bege mig hemmåt.
Ha en go eftermiddag på er.
*vink* *vink*
Dagen har gått tok-fort idag!
Uppenbarligen mindre god mat i skolorna idag, för vi har haft fullt med skolungdomar under lunchen. Roligt! Och det känns helt ok att dom äter lunch här. De flesta väljer i alla fall sallad, gurka och tomat i sin sub, och kyckling, så lite vettigt får dom ju i sig.
Nackdelen är nog all läsk dom dricker. Snacka om att man verkligen blivit mamma!
För tre år sedan hade jag skitit fullständigt i vad ungdomarna sätter i sig.
Blir man verkligen så skadad när man blir mamma? Eller är det bara jag?
NU för tiden ser jag allt ur en förälders synvinkel när det kommer till barn. *kliar mig i huvidet* Gör ni andra det oxå? Jag menar om ni ser ett barn som gör något, tänker ni er oxå in hur det barnet mamma eller pappa måste tänka/tycka/resonera. Det gör jag alltid numera.
Ser man ett barn som röker i parken tänker jag lätt: "Stackars föräldrar som inte anar att deras barn tjuvröker..dom skulle bara veta. Eller vet dom kanske, men inte bryr sig? Hmm..undra hur jag skulle tackla det om det var mitt barn? Skulle jag komma på det eller äns misstänka det?" Och iväg har mina tankar farit. Ha ha ha.
Eller när något mindre barn kommer in å köper macka och vill ha i stort sett alla grönsaker på OCH dressin, då tänker jag: "Imponerande, vilka bra föräldrar det barnet måste ha, som har lärt det äta allt! Dom måste vara stolta".
Eller omvänt, när det kommer ett barn med sin förälder och köper en macka och bara vill ha typ kyckling på. INGA grönmskaer INGEN ost och INGEN dressing. Och föräldern säger ingenting. Då blir man lite paff faktiskt och genast tänker jag igen: "Undra om dom lagar olika maträtter vid middagen hemma, en till barnet och en till sig själva? Eller äter kanske barnet aldrig allt som serveras utan bara ska ha typ potatisen? Undrar om dom uppmuntrar till att prova eller om barnet bara totalvägrar och är envis. Hade jag gett upp om Ville hade vägrat äta. Eller hade jag "tvingat" att smaka åtminstone lite? Hmm... undrar om man blir orolig som förälder när ens barn inte äter allsidigt?" Å vips så har mina tankar spårat ur. Hi hi hi.. Ni märker väl att jag TÄNKER på tok för mycket va!? *fniss*
Nej nu ska jag slå ihop datorn, plocka iordning efter mig, och snart bege mig hemmåt.
Ha en go eftermiddag på er.
*vink* *vink*
bellan skulle förmodligen också bara vilja ha kyckling, ost o gurka. Inget som vi uppmuntrar direkt då vi alltid har massa grönsaker hemma, men inget jag oroar mig över heller.
SvaraRaderaHon har haft perioder då hon äter bara gurka, bara broccoli, bara majs etc. Och då ser jag istället till att vi har det hemma som hon faktiskt äter.
När hon var yngre älskade hon i stort sett alla grönsaker så jag tror det bara är nån fas som de flesta barn har...
och håller med om barn-analyserandet. man tänker och tycker till om allt som har med barn och göra. Sedan tycker jag att man har en ganska klar bild av hur man vill uppfostra sina barn. Att sedan applicera det i verkligheten känns ibland som en omöjlighet haha
kramis
Jo men barn under tre fyra år föresäller jag mig går igenom olika mat faser. MEn jag pratar nog mer om barn runt typ 9år och äldre...
SvaraRaderaMen jag håller med du. Man föreställer sig precis hur man VILL ha det..men blir det då? Nä LÅÅÅÅÅNGT ifrån! :-)
Jag tror nog alla föräldrar försöker göra så gott de kan för att sina små ska växa upp och bli trygga och självständiga individer som göra de rätta valen i livet. Det är ju såklart långt ifrån alla som lyckas, men huvudsaken är att man försöker tycker jag. Kram
SvaraRadera