Svacka

Fy BLÄ pust Stön SUCK usch och massa mer suck.

Jag vet, detta är inget roligt inlägg.
Så läs inte vidare, det är risk att min deppighet smittar.
*Suck*

Vet egentligen inte varför jag känner mig så nere just nu.
Det jobbiga är att eftersom jag inte mår toppen, så är inte mitt humör på topp.
Det i sin tur gör mig lätt irriterad och kinkig.
Tycker inte om mig själv när jag är så här.

Massa små saker kan få mig på krigsstigen helt i onödan.
Jag känner mig osocial och tjurig.
Tålamodet kunde verkligen varit bättre
och vardagen som jag älskade så för ett par veckor sedan
gör mig nu istället stressad och arg.
Varför?

Är det hormoner? Är det hösten?
Är det att många människor runt om en kanske heller inte är på topp, och det smittar?
Eller är det bara så bara för ATT?
Fattar ju att livet inte kan vara ett härligt rosa skimmrande lyckorus alltid.
Men varför ska det behöva komma sånna här mega svackor ibland?
Kunde det inte ha räckt med lite små nerförsbackar emellan åt bara.
*ler lite*

Jag VET att det vänder. Snabbare än man tror. Och jag VET att detta händer alla.
Blir bara så trött när man precis hamnat i denna grop.
Just nu skulle jag vilja:

* Lägga mig på soffan ENSAM och titta på en snyft film.
* Byta till en komedi eller familjefilm, och få sällskap av en gosig son och sambo.
* Se en "love shit film" med darlingen, efter att han har lagt Ville OCH gjort någon gott att äta till oss.
* Sedan krypa ner i en nybäddad säng och få sova helt ostört hela natten.
* Ta sovmorgon i et tomt hus.
* Gå upp och bänka sig igen framför soffan med en stor kopp te, och kika på ytterligare en film.

Finge jag göra detta, så tror jag att jag därefter vore i TOPP skick igen! :-D
Känner att jag verkligen behöver FÅ vara nere lite. Man behöver inte alltid ha kontroll på allt, vara social, trevlig och artig.
För ibland ÄR det OK att få fräsa av andra. Dra sig undan och inte villja ha sällskap. Visst?!
Hoppas ni mår bättre än mig!
:-)
*vink* *vink*