Vardag och tankeläsning

Jag måste nog va vara en riktig "Svensson".
För jag verkligen ÄLSKAR min varda!
Eller förresten då kanske jag inte är en Svensson, för dom brukar väl vara ganska uttråkade på sina liv, om jag inte misstar mig.. :-D.
Anyway Svensson eller ej, JAG fullkomligt njuter av vardagen just nu.
När klockan ringer på morgonen, längtar jag efter att få åka till jobbet. Sjukligt, ja men HALLÅ! Det är MITT företg ja åker till, och jag har inte haft ett kontinuelit arbete på LÄNGE nu..
Så jag tror inte det är så sjukt, utan ganska normalt. *hoppas*

Väl på jobbet sen, är jag taggad till 1000. Och så vips är det dags att gå hem! Då bär det raka vägen av till dagis, för att hämta guldpojken. Han blir jätteglad när jag kommer, men vill gärna leka lite till. Sötis! Vi har ingen rådska hem, så vi tar det lite laagom lungt med att klä på skor ch promenera till bilen. Bara det, att gå från dagis till bilen är mysigt. *skumt*.
Sen hem för att äta lite mellanmål å sen mysa lite med varandra. Sen lagar vi middag. Ärligt talat så har jg aldrig tidigare haft så mycket nergi som jag har när vi kommit hem från dagis. Jg har energi, inspiration och fantasi både till mellanmål, lek och middag! Innan när jag var hemma om dagarna så blev jag jätte trött, och kunde knappt förmå mig att övrhuvudtaget laga någon middag. Men nu längtar jag efter att få laga någon god rätt, gärna någotvi inte lgat på länge. Det är en sådan härlig känsa måste jag säga.
Hoppas bara inte det är nyhetens behag som sen ska gå över.
Nä så här trivs jag sm fisken i vattnet, och mår verkligen bra!
Självkart skulle jag vilja ha liiiite mer utryme för att fika med vänner och pysla, men jag tror det kommer. Snart uptäcker man nog när man ofta har tid över. Jag är ju alltid mammaledig på måndagar, så där har jag ju alltid tid för fika. Så ni vet ;-)
Och fortfarnade har vi ju avsatt tid för mig på måndagarna, så jag kan pyssla. (eller ta en fika utan barn, eller vad som som innebär MIN egentid.) Jag måste bara lära mig att stå på mig på den punkten. Det är alldeles för lätt att köra över mig. Ibland anser jag nämligen (dumt nog) att Henke ska vara tankeläsare. Har vi bestämt att måndagkvällarna är mina, så hur har han då äns mage att komma och fråga om det är ok att han springer en runda efter att han kommit hem från jobbet två timmar senare dessutom. Å jag min dumnöt, blir så förbannad å paff att jag istället för att säga det jag tänker, bara säger med en så spydig och bitter röst jag kan för må; Ja men visst, förralldel, det du gör är ju alltid viktigare.
Å så sticker han iväg å löper, och kommer hem straxt efter åtta för att då hoppa in i duschen, äta och sen säga att det ä dags för sängen.
Å där sitter jag, sårad förbannad och hämndlysten.
Bara för att jag anser att JAG ska inte behöva SÄGA NEJ, han ska liksom INTE äns FRÅGA!!
Jag AVSKYR att vara bitter. Det värsta jag vet är att säga NEJ, som om jag vore hans mamma. Om han överhuvudtaget kan tänka tanken att springa på min måndag, så redan i det läget är ja arg och ledsen. Men hur svårt hade det egentligen varit för mig att säga nej, och påpeka att det är mi måndagskväll. Jagär övertygad om att handå hade sagt något i stil med, "Ja just det det tänkte jg inte på, nä men självklart jag springer en annan dag". Och så hade allt varit frid å fröjd.
Men nädå, inte kan jag göra det. Suck. Jag bli så arg och trött på mig själv. Varför låta mig bli överkörd på det viset, för att sen tycka synd om mig själv å bli bitter å må dåligt.

Summan av detta är: SKÄRPNING HAN ÄR INGEN TANKELÄSARE! Lär dig att säga vad du tänker å sluta tycka att det borde han förstå. För på såvis blir allt en ondcirkel. Från och med NU, är det NEJ som gäller utan spydigheter.

Vad är det man säger. Hur ska någn annan kunna respektera dig om du inte äns gör det själv. Och det är sant. Om inte jag visar att min egentid är viktig nog att stå upp för, så varför skulle han tycka det. Logiskt elle hur....

Nä detta blev ett lite "spy upp" inlägg. Var bara tvungen att skriv av mig helt enkelt. Och ja, jag har pratat om det så det är ännu en gång utrett oss emellan. Utan krussiduller. Jag MÅSTE bara börja visa hur viktig måndagkvällen ÄR för mig.

Hepp Hepp, nu sätter vi punkt här.