The End ..

.. of the Semester.

Då var det måndag å sambons första dag tillbax på jobbet efter semestern.

På ett sätt är det UNDERBART att han jobbar igen. Härligt i den bemärkelsen att "min" ordning återsälls. Mina å Villes rutiner kommer i gång igen, och allt känns lite mer lugnt och skönt.
Jag hinner SÅ mycket mer när jag bara har mig å Ville å tänka på. Låter kanske konstigt..men jag är så mycket mer flexibel och anpassningsbar än vad sambon min är.
Han är ungefär lika flexibel som en byrå. Ha ha ha! Nä det var elakt sagt av mig. SÅ illa är det faktiskt inte. Nä man han ser på allt ur en helt annan synvinkel än mig. Så i många vardags sammanhnag så kolliderar vår tänkande, och allt blir lite mer invecklat och kompliserat, och så tar det mesta betydligt längre tid. Dock har jag inte sagt att detta beror på honom! Nä kan tänka mig att det mycket väl beror till mestadels på mig om jag ska vara ärlig. Men grejen är att när han kommer med "sitt" sätt att göra allt på, så rubbas MIN ORDNING, och när jag inte har 100 koll så tar allt längre tid innan jag känner mig färdig. Och om jag tänker, ok då gör vi på hans sätt, och vi är på väg ut, så kommer jag på 1000 saker som MÅSTE fixas innan vi kan gå. Och många gånger får någon av oss springa hem igen för att hämta något som är glömt.
Inte för att det EGENTLIGEN GÖR NÅGOT. Utan bara för att vi är olika på den punkten.
Jag är nog väldigt långsam och sysstematisk hemma innan vi ska någonstanns. Jag vill ha med mig grejer IFALL vi stannar längre än planerat. Eller om vi mot förmodan går någon annan stannas än det var tänkt från början. Och inte minst om vädret ändrar sig.
Detta innebär en liten mer genomgång av väskan och dess innehåll innan jag känner att jag kan gå.
Min bättre hälft däremot har mer strattegin att vi tar med det viktigaste viktigaste. Skulle vi behöva något annat, så är det väl inte mer med det än att vi får gå hem. Eller att någon av oss springer hem och hämtar det. Och jo det är iofs sant. Men det är väl tur att vi är olika. Så länge man inser det och tar varandra för vad vi är. Men just dessa små sakerna gör att det trotts allt är lite skönt att han börjat jobba igen. Även om man säkert inte borde tänka så, än mindre säga det högt. Och ABSOLUT INTE skriva det i en blogg så där rakt upp och ner.
Men det gör jag!

Och nu vaknar lilleman efter sin middags lur, och nu har vi massa saker att ta tag i innan eftermiiddagen är över och kvällen börjar.
See ya later!